söndag 11 september 2011

11 september

En speciell dag detta, 11 September, och minnesdagen för de händelser som utspelades i USA för 10 år sedan. Minns exakt var jag var. I Karlslundskorsningen i Bollnäs. Först trodde man att ett mindre privatplan krockat med ett utav tvillingtornen. I dag vet vi bättre. Ligger i sängen och slötittar på minnes eventet, det är en molnig söndag, känner mig mest trött men också engagerad och beslutsam.

lördag 10 september 2011

Besök utifrån

Vaknat till en underbar dag där solen lagt sin varma slöja över ett upplyst Djursholm. Regnig bilfärd från Edsbyn i går och det känns skönt att vara åter på hemmaplan. I dag har vi haft en mycket intressant gäst i vårt hem. Tobias 16 år från Papa Nya guinea, som nu är åter i Sverige.

En intressant historia om hans liv där föräldrarna genom mission arbetat med att översätta bibeln till ett utav landets över 850 språk. Inte en enkel uppgift med tanke på att de först fick skapa ett alfabete på ett språk de inte behärskade. Även här är det mötet med en annan individ som antingen har en historia att berätta eller en utstrålning som fängslar, inte helt olikt mötet med en ny björn vid gömslet, intressant och gripande.

fredag 9 september 2011

Morgon i byn

Vaknar upp till morgon tv samt ett kopp pulverkaffe. Traditionsrik frukost på Sommars får stå tillbaka denna dag. Startar dagen med diskning och städning. I går hälsade jag på mina gamla kamrater på Inwido. Vi får se vad dagen har i sitt sköte men regn ligger i luften samtidigt som en längtan till skogen infunnit sig.

torsdag 8 september 2011

Avslöjandet av Terje Hellesö:s bildfusk en nyttig parentés

Trotts de mörka regntunga molm som lagt sig över foto-sverige efter att årets Naturfotograf, Terje Hellesö producerat manipulerat material, får man samtidigt försöka finna något positivt i denna turbulens. Medierna har avlöst varandra och inom bloggvärlden slamrar tangentborden oförtrutet. Nu har så även nyheten nått ut att beslut fattats att bevilja Terje Hellesö urträde ut ur Naturfotograferna, tungviktarorganisationen som en gång i tiden startades just kring värdet av den genuina sanna naturbilden. En skildring av en händelse och ett naturutsnitt bevarat från tanken via sökaren och fingret som med sitt exakta tryck avbildar ett djur eller en underbar vy i vår natur.

I denna stund går naturligtvis också tankarna till Terje själv och hans familj, det krävs ingen rymdingenjör för att förstå att trycket varit enormt utifrån och att känslan inifrån står under belägring. Det är naturligtvis lätt att ryckas med, fördömandena är bitvis skarpa och skakande kraftfulla i sina uttryck. Det finns naturligtvis en människa bakom som någonstans, kanske i en stund av hetta och under en bråkdels sekund fattat ett beslut kantat av brist på omdöme för stunden. Likt Impalaantilopen som djärvt kastar sig i väg men missbedömer hindren framöver, och där trädet som ligger där blir dess fall då sylvassa tänder perforerar den blankslitna pälsen.

Kanske skall vi försöka se bakom molnen, hitta det ljus som trots allt har sin avsändare i solen.
Det som har hänt har ju hänt, varken Terje eller vi andra kan i dag backa tiden för att styra händelsen i annan riktning även om vi skulle önska det.
Bildmanipulation som begrepp har i och med denna händelse kanske fått den plats den förtjänar. Väl synlig och åtkomlig, inte bara något vi funderar ikring utan en realitet att förhålla sig till. Vad är centralt kring vårt bildskapande, vilken tyngd vill vi att ett fotografi skall ha som sanningsbärare?

Terje Hellesö, bildmanipulation och vilda djur!

Under den senaste veckan är vi många inom naturfotografin som slagits med häpnad över landets kanske främste naturfotografs tilltag att placera djur där de i verkligheten aldrig funnits. Bilden som äkta bevis på en händelse, ett fångat ögonblick som bevarats av en observatör på plats har ånyo fått sig en knäck.

Möten med djur är något fantastiskt för alla oss som känner starka band till naturen och de skeenden som både kan bevittnas och dokumenteras, litterärt, fotografiskt eller bara lägga sig som en skön känsla i vårt bildminne. Terje Hellesö har också varit en utav många besökare vid mitt björngömsle i Edsbyn och flera av hans björnbilder i boken "Min plats i ljuset" är fotograferade vid ett utav björngömslena. Äkteheten i dessa bilder är dock obestridbara.

Reagerar också då jag ser . Terjes intervju på Tv4 Att det skulle vara lättare att komma nära vilda djur än tama är naturligtvis ren nonsens. Vilda djur kan du aldrig lita på även om det som Terje hävdar ges mer tydliga signaler än vid interraktionen mellan tex människor. En björn som är trygg och lugn kan på en bråkdels sekund ändra inriktning och bli extremt farlig för människan eller andra i omgivningen närvarande djur. Däremot är det helt rätt att ett bevarat lugn ökar chanserna till att möta vilda djur, samtidigt är ljud och att sprida vittring på platsen något som försämrar dina möjligheter till ett björnmöte. Jag tror jag vågar påstå detta med mer än 11 års arbete med vilda björnar i Sverige.

Då till frågan, kan man lära känna individer? Ja kanske inte som Terje vill hävda i denna intervju. Visst händer det att efter mångårig kontakt med vissa björnar som tex med Rotman på bilden här, att ett visst mått av acceptans uppnås. Jag lär mig lite hur vissa björnar fungerar i sitt beteende och de kan under observation och erfarenhet lättare bedöma den eventuella hotbild jag utgör för dem. Men är det något jag anser att det som naturfotograf är väsentligt att tänka på vid arbete med vilda djur så är det just detta med att det är vilda djur. Björnen är dessutom det i särklass farligaste djuret i våra svenska skogar. Bara man är varlig är han inte farlig stämmer förvisso till viss del men några garantier är naturligtvis helt omöjliga att utfärda. Det normala är dock att björnen är mycket rädd för människan och så långt det är möjligt undviker kontakt med oss.