Stor björn stora spår! Nu är det vår!

Efter händelserika dagar som rört sig i ett register mellan vårskidåkning i fjällen och arbeten vid ett snöfritt björnhabitat i Hälsingland, sitter jag nu på Djursholm och summerar. Gårdagen spenderades i vänners lag på restaurant Humlehof vilken varmt kan rekommenderas. Min Malin var med till björngömslet och bistod i det praktiska arbetet. På plats kunde vi också konstatera närvaro av en riktigt stor björn. Ett utav de nya doftmedlen som anskaffats "Over there" visar sig ha nästan mirakeleffekt, är så attraherande på björnen att den ätit upp de små tyglappar vätskan applicerats på.

Nu blir det en träningsrunda med stavgång inför Fjällräven classic, i övrigt står valborgsmässofirande på schemat vilket äger rum i Germaniaparken enligt tradition. På måndag blir det byn igen.

"Björnbiten i Funäs"

Som Djursholmsbo är det lätt att dra kopplingar mellan vårt svenska friluftsliv dess historik och dess grundplattform "Allemansrätten" Elsa Beskow (Djursholm) skildrar i en rad böcker vår nyfikenhet, våra stapplande steg i den annorlunda världen som alltid omger oss, dvs naturen. I Puttes äventyr i blåbärsskogen eller Olles skidfärd tar Elsa med oss ut i bildandet av en svensk tradition, nämligen friluftslivet.

Nu är jag själv på äventyr och har för tillfället min hemvist i Ramundberget. Från mitt fönster i Fjällgården kan jag spana in morgonsolen som kastar sina strålar på fjällsidan.
I går fick jag också nöjet att möta en björn utanför Hälsingland och mina björngömslen. Inte samma björn som Olle dock men väl en björn i Funäsdalen som sig bör.

Edsbyn "Din del av Hälsingland!"

Att inleda denna soliga morgon med mitt traditionsrika - Här bor många, här arbetar många, här bor Björnen! Känns helt rätt. Legat och småmyst i sängen med laptopen på magen. Checkat Traste och Perssons Pack, men kanske framför allt "Bybor" (Traste Lindens Kvintett) Denna sägenomspunna låt. Det är en nationalsång säger Malin på förfinad Stockholmska. Absolut säger jag på min spruckna dialekt, en blandning av urgröpt Ljusnemål, en släng av stygg Bollnäston, inslag av Värmdömål acompangerad av en ren Stockholms slinga med underton av Edsbymål som ibland skymtar fram bakom skuggan av mina stämband.

Nu stundar frukost invid en sjö utanför byn Ryggesbo. Det blir kaffe, ägg, bacon i den underbara solen. Att få sitta där mitt i grandalen, där vargstråk möta björnens förunderliga stigar längs bergskjedjorna och där lommens rop skalla över blanka vatten är höjden av rikedom. Här finns inga bonustak, bara du själv begränsar din egen rika lycka! Så njut nu av Hälsingland, Kom hit, fråga oss så skall vi visa något du aldrig glömmer.

Canis Lupus

Gårdagen var en upplevelse! Hade med mig min son Hampus som tog en behövlig paus från World of warcraft och begav sig ut i björnhabitatet. Björnhabitatet är ju också ett vargrevir vilket vi blev påminda om strax före vårt slutmål. Spåret tydlig och klart.

Efter en hel del tungt bärande (Havre och planteringsjord) begav vi oss nedåt i dalen och lämnade höjderna bakom oss. Plötsligt hojtar Hampus till. - Bäver! Vi stannar och där ges tillfälle att med bilen som gömsle få en hel del bilder på bäver

Rovdjurstäta Edsbyn fisk fågel eller mitt emellan

Ja i det vackraste av påskväder sällar jag mig stundom till njutarna som låter solen kasta sina strålar över all härlighet. På plats i Byn (Edsbyn) sedan en dryg vecka spenderade jag denna förmiddag med Powerwalk runt sjön Ullungen. Tiden hör nog till de längsta efter två mycket trevliga stopp. Det första hos en utav mina mentorer, rovdjursexperten och Länsstyrelsemannen Sture Nordlund med familj. Kaffe och spännande samtal kring upplevda minnen från rovdjursskogen.

Därefter fortsatte rundan men i kurvan ovan bron i Ullungsfors hojtades jag till uppmärksamhet. Där stod Hotelldirektören Anders Höglund med maka och affärskollega, Fru Klinga. Kaffe igen alltså, och otroligt trevligt. Där bjöds också upp till dans vad gäller rovdjur då björnmannen visades ett rovdjur som också fick honom att tappa hakan. Där på wall of fame uppvisades skallen aven storgädda som sonen Jonatan fått på kroken. Tog i övrigt en hel del fotografier på min runda runt denna underbara slinga och ett utav alla fantastiska natur och bygdeutsnitt av denna underbara bygd, Edsbyn.

Edsbyn by night

Framme i habitatet. Lugnet är här ett kännetecken. hör enbart fläktarna från träindustrierna och sporadiskt passerande fjällturister av den högre skolan, dvs de som undviker Stockholmsvägen upp till Sälen och i stället tar E4:an till Tönnebro, sen vägen västerut, förbi Edsbyn och via Furudal till Orsa och den beryktade "Kanonvägen" till slutmålet. Det lyser i den lilla byn, tidigare i dag stötte jag på min gamla arbetskamrat Kurt i Edsbyns enda rondell.

Har också hälsat på en kollega, Janne med familj. Faktiskt kollega med hela familjen på Oriflame, de har stuga i Alfta. Fin stund i den mysiga stugan med kaffe och bullar. Oerhört intressanta diskussioner om allt från Oriflames tillkomst i den Ekeröbasserade fabriken till historiska vingslag med gedigen minnesbank och väl berättad redogörelse. Namnkunniga profilmärken som Grumme, Finess, Vademecum mfl, en otroligt trevlig stund i skogsbrynet till de berg i Alftakanten där björnstråken duggar tätt och där även vargen gjort sig påmind.

Förbereder morgondagen, kameror, fältkök och torrfoder att ta med ut till gömslet, blir antagligen lunch i skogen i morgon. En del småfix, en trasig vägbom bl a, skall försöka laga den.

Sista isen på Djursholm

Det har nu passerat dagarna två sedan den sista issörjan smält undan i Germaniaviken. Precis som i vindsvåningen i Edsbyn, hörs nu duvors enträgna kuttranden från vindsnocken på Djursholm. I går champagne, i dag havregrynsgröt med mjölk. Kasten lika tvära som när vintern möter våren. Det gives Tecken! Ett tecken skulle kunna vara min intention i veckan att överaska min mor på Wermdö. En liten visit, en mysig lunch. Det kändes som timmar till avfarten mot Waxholm. Varför? Jo helt plötsligt uppmärksammar jag en skyllt Riala, därefter en annan skyllt, Norrtälje 7 km.

En björnmann, vilse i Roslagen men ändå så nära sitt tema. Riala, det snart sägenomspunna vargreviret utanför Stockholm. Här finns också "Björnen" en större hanne som under en rad år rört sig i bl a Roslagsområdet.

Järven som kom till byn

Efter en hektisk dag sitter jag nu i soffan och summerar dagen till den äran. Varit i både Tillberga och Västerås, två bandyorter med renomé. Kändes lite farligt att vara där som Edsbyfantast, supporter. Ärendet där var dock inte bandy utan affärer. Väl där ringer mobilen och på bredaste Edsbymål frågar en Nordlund "Lever du!" Visst svara jag, vän av ordning. Faller i famnen en mycket intressant redogörelse. Järv i byn, och inte vilken Järv som helst utan Gulo gulo. Spännade med nytt rovdjursinslag på sidan om varg och björn.

Denna Gulo gulo har jag själv konstaterat vid gömslet i form av spårstämplar i snön nu under våren. Enligt uppgift är teorin att denna såväl som ett djur på Bollnäs Finnskog är eller kan komma att bli av stationär karaktär.

Inget är som en stunds vila utanför björngömslet

Men i Edsbyn ligger snön stabilt

Med byn i backspegeln, tillbaka om än i denna underbara idyll eller som vissa väljer att framställa det "Sovstad" i lugn miljö, så ligger Edsbyn aldrig längre bort än några stunder och en fika i Tönnbro. Längre än så är det inte. från London kan man åka till Edsbyn på 5 timmar för att nämna något exempel. Bilden i backspegeln visar förutom snö en hängiven Edsbyfantast, helt orädd att ge sig ut i det ovissa och nya. Här i snöskor. Malin min Malin

Regn och rusk i Roslagstrakter

Snön har nu övergått till regn och ett dis täcker anrika Djursholm, dess öppna marker, skogar och stränder. I den lilla villastaden pockar våren på att få slå ut i full blom. Kan nästan se tant grön, tant brun och tant gredelin promenera förbi med sobra dräkter som befläckats med regnets droppar. I går en Havsörn utanför mitt fönster, i dag 2 harar som skuttade så glatt.

Björnen den lyser dock med sin frånvaro, men var finns denne här nere så sällsamme gestalt där jag i fantasin kan se honom strosa över samma ris som Putte på väg ut på sina äventyr i blåbärsriset.
Att den finns det vet jag men vart vet jag mindre om. Spanar och tittar så fort jag beträder skogarna runt Djursholms Ekeby. Inga vargspår heller med tanke på att Riala-reviret inte är så långt härifrån